Varglyckans

# I tysthetens tecken

Jag vet att det har varit knäpptyst. Det har trots allt haft sina orsaker. För det första så har jag varit och passat min pappas och hans frus hus med inkluderade minigrisar. Internet därnere är inte min kompis och plötsligt finns det inte så mycket att skriva om heller. Därimot så hände det en del under dom dagarna som gjort mig ledsen och orken var som bortblåst. Jag har förlorat 3 kaninungar. Som ni kanske vet så fick Fluffo 3 ungar. Superfina och en var ju helt klart en favvis redan från början. Oturligt nog så tyckte ungarna att dom skulle vara utanför buren och inte hos mamma. Såklart just under dom dagarna jag inte var hemma. För känner man mig på riktigt så vet man också om att jag gör allt för mina djur. Om det så skulle innebära att sitta och glo i 3 dygn i sträck för att få tag i kiddsen som rymt. Men nu var jag inte hemma och ja, alla andra har inte lika mycket tid som mig. Jag vet om att dom har gjort sitt yttersta för att hitta dom men ibland är det som att leta efter en nål i en höstack.

Iallafall så slutade med att en unge blev tagen av katterna. Självklart den som jag hade ett extra öga på. Jag åkte hem för att försöka reda upp situationen under några timmar och ja, det löste ju sig trots allt rätt bra. Men.. Nej. Dagen jag kom hem så var 1 kaninunge till väck. Den har jag fortfarande inte hittat så jag antar att den gått samma öde tillmötes. Så 1 kaninunge från Fluffo har jag kvar. Klart att jag är glad att 1 har klarar sig men åt andra sidan så väldigt besviken över att det gick som det gjorde..

Så Winter har ju också fått en kull på 8 små knyten. Himla vackra är dom. Men oturen slog till där också. En fantastiskt söt liten unge som var ute och som jag fick mysa med hittade jag död i buren senare på kvällen. Den låg inne bland dom andra ungarna så vad som hänt vet jag inte. Lika besviken och ledsen ännu en gång. Det känns tragiskt. Jag är känslig och speciellt när det kommer till mina djur för dom betyder så mycket för mig oavsett om dom är nyfödda, 6 veckor gamla eller 2 år. Sånt händer att kaninungar dör men det är ändå jobbigt. Dom andra frodas iallafall och jag hoppas jag slipper mer otur.

Ni kan ju gissa om jag blev iskall när jag hittade Keso (3dje bilden) sådär dagen efter. Men han sov bara som tur var. Höll på att få en hjärtattack där. Ush. Iallafall så har jag vaknat från dvalan och nu hoppas jag att det går på rätt håll. Att jag får behålla mina ungar och att kaninerna får klara sig från gulsoten som härjar i Sverige.